Linde E80 hos Gerolsteiner – från testkandidat till ny standardlösning

Först kom en testprodukt och sedan två till – och inom kort har alla 8-tonstruckar bytts ut mot varianter med miljöskonsam litiumjonteknik i stället. Hos den stora mineralvattenproducenten Gerolsteiner visade Linde E80 tydligt att elektriska truckar var klart bättre än förbränningsvarianterna även vid kontinuerlig drift.

Vatten är en vetenskap i sig. Innan vatten får kallas ”naturligt mineralvatten” måste den passera långt, först genom alla minerallager under några miljoner år – och sedan förbi tyska lagar och förordningar. Mineralvatten är det enda livsmedlet i landet som behöver godkännas av myndigheter utifrån undersökningar av geologiska, hydrologiska, fysiska, kemiska, mikrobiologiska och hygieniska egenskaper. Men även utan vetenskapliga analyser och andra tester är mineralvatten något extra…

Kraftfull 8-tonnare utgör den logistiska ryggraden

Roland Keul, logistikchef hos Gerolsteiner Brunnen GmbH & Co. KG förklarar: ”Under sommarmånadernas högsäsong lastar teamet upp till 10 000 pallar med mineralvatten varje dag. Här i huvudanläggningen avgår i snitt 55 000 lastbilslaster per år.” En imponerande logistikkapacitet – än mer eftersom den utförs med en truckflotta på enbart tre 8-tonstruckar. Och en sak imponerar kanske mer än annat: Nära hälften av dem drivs ljudlöst med elektricitet utan lokala CO2-utsläpp.

Nya impulser till godslastning

”Vi har alltid ställt höga kvalitetskrav på vårt vatten”, understryker Ulrich Rust som är tekniskt ansvarig. ”I filosofin ingår givetvis ett ansvar för den natur som vi hämtar produkten från.” Företaget var först bland tyska källvattenföretag att ställa sig bakom de högsta internationella klimatpolitiska målen och det så kallade 1,5-gradersmålet. ”Gerolsteiner kommer att driva på för positiva och hållbara förändringar”, sammanfattar Rust. Det faller sig därför naturligt att man med detta i bakhuvudet också satte sin egen logistik under lupp.

Klarar en elektrisk truck av detta?

”Höga tonnage och långa körsträckor i blocklager med många lyftningar och sänkningar – det krävs väl ändå en dieseltruck för sådant? Så tänker många i branschen. Så tänkte också vi 2019”, påminner sig Gerolsteiners logistikchef Roland Keul. Samma skepsis fanns hos de ansvariga vid en offertbegäran för elektriska motviktstruckar på 8 ton. De skulle användas på samma sätt som dieselmotsvarigheterna i lasthallen och den vidsträckta produktionsanläggningen. ”Truckarnas huvudarbete är att köra produkter till och från tappningsanläggningen. Truckarna och deras 6-vägsklämmor transporterar färdiga pallar i lådor från anläggningen till blocklagret eller också direkt till lastbilarna, samt försörjer tappningsanläggningen med lådor med tomförpackningar. Det pågår i treskift så gott som dygnet runt från söndag kväll till fredag kväll”. Så beskriver Keul det krävande användningsscenariet.

Kapacitet som övertygar i praktiken

En av kandidaterna som hörsammade Gerolsteiners testinbjudan 2019 var Linde E80. Så hur ser det ut idag, tre år senare? Namnet förekommer på sidan av de 15 truckar som surrar sig fram genom Gerolsteiners blocklager och lastningshallar. Och tendensen är stigande. Vad har hänt under tiden? Logistikchefen Keul berättar: ”Efter de första tre månaders testning av E80 frågade jag hur föraren var som körde tomförpackningar. Han sa bara: ”Vad behöver jag göra för att vi ska behålla trucken?” Du kan nästan föreställa dig min reaktion – vi hade inte alls räknat med en sådan acceptans från användarsidan.”

Litiumjonbatterier ger många fördelar

Så de ansvariga genomförde projektet med elektriska truckar i samarbete med sina Linde MH-nätverkspartner Jungbluth Fördertechnik engagerade sig ytterligare och beställde två Linde-testtruckar till och genomförde prestandakontroller under verklighetsbaserade förhållanden: ”De visade entydigt att Lindes elektriska truckar hade en lastningskapacitet som var helt jämförbar med den hos dieselmaskiner. Därmed var saken klar för oss.” Så hur gick det i valet mellan bly-syrabatterier eller litiumbatterier? Keul: ”I vår truckpark, och med kontinuerlig körning, behövde vi knappt tre bly-syrabatterier per truck att byta mellan – och i praktiken skulle vi också behöva en hel hall för batteriladdningen. Förhållandevis höga underhållskrav tillkommer också. Därför beslöt vi samfällt att välja litiumjonteknik från Linde Material Handling.”

Även ekonomin går ihop

Från dieseltruckarna får vi en ren truckpark baserad på litiumjontekniksom enkelt kan laddas från sprittankarna vid pauser, och den bullriga lasthallen blir en trevligare arbetsplats där det är lättare att tala med varandra. Resultatet av Gerolsteiners projekt med elektriska truckar är lätt att se (och höra). Det har dels att göra med miljöfördelarna hos elektriska truckar. De kan drivas med CO2-utsläppsfri primärenergi (ekologisk ström) som genererats hållbart – hos Gerolsteiner. Å andra sidan erhåller vattenleverantören tydliga ekonomiska fördelar. Ulrich Rust, tekniskt ansvarig: ”På grund av de kraftigt höjda priserna på dieselbränsle är vår drift sedan september 2022 betydligt billigare. Först räknade våra ekonomer på en återbetalning på insatsen inom tre år, men nu når vi målet inom bara ett år. Det säger väldigt mycket.”

Planen för omställning står fast

Truckföraren Ralf Falkenberg, som representerar Gerolsteiners logistikpersonal, berättar om sina erfarenheter: ”Truckarna är starka och robusta och dessutom fantastiska att använda. Man kan köra med stor kontroll vilket bland annat betyder mindre krossat glas. I slutet av skiftet känner jag mig inte alls lika spänd eftersom Linde E80 är väldigt tyst och knappt vibrerar alls. Egentligen vill jag inte köra något annat.” Denna önskan hos logistikteamet uppfylls snart. Planen är att alla 8-tonstruckar i samråd med Jungbluth Fördertechnik ska ersättas med Linde E80 till slutet av 2024. ”Bytet var enkelt för personalen. Truckarna fungerar felfritt från start, lastningen går smidigt, CO2-utsläppen och kostnadsbilden är i toppklass. Allt passar, helt enkelt”, berättar logistikchefen Roland Keul nöjt. Ibland behöver egentligen mineralvattnet – eller rättare sagt logistiken bakom det – inte vara särskilt vetenskapligt…