Roberts fantastiska ekipage

Robert, servictekniker på Linde, minns händelsen som den vore igår. Hur han för sju år sedan begav sig upp till Nusnäs i Dalarna för att titta på en annan amerikanare han var intresserad av. Men så stod den där och lockade på honom; den röda Chevan. En Bel Air från 1955 med kromade detaljer, en skönhet inropad på en bilauktion i Daytona, Florida.

– Det vara den jag skulle ha, och till slut blev den min, ler Robert när vi glider iväg från hans hus i Hällbybrunn till det närbelägna flygfältet för fotografering.

Glider och glider, förresten. När han trycker gasen i botten mullrar V8:an skönt och accelerationen känns i hela kroppen. 5,7-litersmotorn på ”400 hästar plus” visar vad den går för, och då har vi ändå en 1 450 kilo tung husvagn på släp.

– Bilen är renoverad i USA och var i mycket bra skick när jag köpte den. Det enda jag har gjort är att sätta in luftfjädring. Det var faktiskt mer jobb med att få den inregistrerad; det tog mig sju besök hos Bilprovningen innan allt var klart.

Husvagn av flygplansdelar

Husvagnen, en Airstream från 1951, är minst lika spektakulär som bilen.
– Den är unik, vad jag vet finns ingen mer i Sverige, säger Robert och visar detaljer på vagnen som gör den till en kronjuvel.

Den har en så kallad ”whale tail”, det vill säga bakdelen är formad som stjärtfenan på en val. Den är handbyggd av återvunna plåtar från flygplan som stred i andra världskriget. Och den är en 14-panelare, vilket betyder att taket på framdelen av vagnen består av 14 plåtar sammansatta till fulländning.

Även om det inte är solsken blänker det i de silverfärgade plåtarna.

– Det tar 400 timmar att polera vagnen till perfekt skick…

Den grymma bilen, den otroliga husvagnen och amerikanskt 50-tal generellt upptar det mesta av hans tid. Garaget vid familjens hus är inrett med amerikanska 50-talsprylar.

– Det har börjat sprida sig in i huset också. Frugan är ännu mer intresserad än jag, säger Robert.

Får stor uppmärksamhet

Tillsammans åker paret på fyra-fem större bilträffar om året.

– Det är lite av tjusningen att åka runt och träffa andra med samma intresse. Och visa upp vad man har, såklart. Vårt ekipage får alltid stor uppmärksamhet, säger han, inte utan stolthet.

Intresset för amerikanska bilar har han haft sedan han var ung grabb.

– De flesta amerikanare är häftiga, snygga och har stora motorer. Det är bilar som tar för sig och sticker ut i mängden till skillnad från dagens bilar.

Roberts fru har också amerikanska bilar i blodet sedan barnsben. Hennes far har nio amerikanare i sin ägo. Där ligger servicetekniker Aho i lä. Än så länge.